Metod och källkritik

Fornmed är byggt för att skilja det en källa hävdar från det forskningen bedömer, och för att visa varifrån varje uppgift kommer.

Källor i fyra nivåer

Varje källa beskrivs som ett verk (texten som helhet, till exempel Västgötalagen), dess vittnen (bevarade handskrifter, avskrifter och registraturer, med egen datering), dess utgåvor (tryckta eller digitala, med licens) och dess passager, de citerbara textenheterna. Händelsens, textens och handskriftens tid hålls därmed isär.

Påståenden och tidsavstånd

Ett påstående beskriver vad en källa hävdar. Det redovisas alltid med källans genre och det minsta möjliga tidsavståndet mellan händelsen och källan. En krönika skriven tvåhundra år efter händelserna är ett annat belägg än ett brev från samma år.

När en källa återger en annan registreras det som ett beroende. Den senare källan ger då inte oberoende stöd, hur många gånger uppgiften än upprepas.

Bedömningar och oenighet

Forskningens omdömen registreras som bedömningar, flera per påstående, verk eller identifiering, med bedömare, publikation och granskningsstatus. De vägs aldrig samman till en. Där bedömningarna går isär visas alla ståndpunkter.

Bedömningar som inte har kontrollerats mot publikationen är märkta som ogranskade och ska presenteras så. En bedömning av ett brev som misstänkt förfalskning gäller hela brevet och bör nämnas när brevet används som belägg.

Översättningar

Där det finns fria äldre översättningar används de. Övriga texter har svenska översättningar gjorda av en språkmodell. De gör texterna sökbara på svenska, men de är ogranskade och får inte citeras som översättning. Markeringen [osäker tolkning] anger att översättningen är osäker på det stället.

Begrepp och ordböcker

Begreppsregistret förklarar medeltida begrepp som ledung, frälse och härad, med termer på fornsvenska, fornvästnordiska och latin. Registrets definitioner är ett ogranskat utkast. Den citerbara källan är ordböckernas egna artiklar: Schlyters ordbok till lagarna och Söderwalls ordbok över medeltidsspråket.

Auktoritetslängderna

Längderna över regenter, biskopar och påvar används för att identifiera personer i breven. De är sammanställda ur allmänna uppslagsverk och svenska Wikipedia och inte kontrollerade mot primärlitteraturen. Listornas år är ofta ungefärliga, och det ursprungliga uttrycket finns bevarat.